12 March 1770 - 11 January 1837) was a French painter born in Rome, where his father occupied a post in the house of the French ambassador. His mother was Italian. As a baron of the Empire he is sometimes referred to as Baron Gerard.  Related Paintings of Francois Pascal Simon Gerard :. | Portrait of Countess Maria Walewska. | Portrait of Marie laczynska, Countess Walewska | Portrait of Louis XVIII | Portrait of Empress Josephine of France, first wife of Napoleon Bonaparte | Portrat des Joachim Murat |
Related Artists:
Alexander Roslin
1718--93 Swedish painter and pastellist, active in Germany and France. He trained with Lars Ehrenbill (1697-1747), a draughtsman employed by the Admiralty in Malmö, and in Stockholm under Georg Engelhardt Schräder (1684-1750), a portrait painter working in the tradition of Hyacinthe Rigaud and Nicolas de Largillierre. In 1741 Roslin moved to Göteborg, but the following year he returned to Malmö, where he executed devotional works for the parish church of Hasslöv, Halland, and began establishing himself as a portrait painter.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Hans Smidth
Hans Ludvig Smidth (2 October 1839, Nakskov - 5 May 1917, Frederiksberg) was a Danish painter. He is remembered above all for his paintings of Jutland and its local inhabitants. Smidth was the son of the city bailiff of Skive, Edvard Philip Smidth, and the brother of Verner Frederik Læssøe Smidth who founded the cement concern F. L. Smidth & Co. After graduating from school, he began to study medicine but gave it up in favour of art. In 1861, he entered the Danish Academy where he studied under Niels Simonsen. In 1866, he began to experience financial difficulties and left the Academy to continue his studies himself, painting scenes of Limfjord and the moors of Jutland. He first exhibited at Charlottenborg in 1867 with two landscape paintings and continued to exhibit there over the years. His works depicted country life in Jutland, most of them with an emphasis on animals and local figures. He had a talent for form and detail but his use of colour was rather dry, dimishing the appeal of his paintings to the general public. In 1870-71, he studied under Vilhelm Kyhn. As the years went by, Smidth's style developed considerably, earning him the Neuhausen Prize in 1877 for En fremmed spørger om Vej i Bondegaarden paa Heden which was not only technically impressive but showed a fineness of tone. His increasing acceptance as a master of painting in Jutland paved the way for his reputation at the national level. In fact Smidth had to wait until the year 1900 before he experienced full recognition. That year the Danish Art Society arranged a special exhibition of the artist's work although he was now 60. Unexpectedly 290 of the 300 works sketches and drawings exhibited were sold. In retrospect, his paintings are free of historical or mythical figures, they do not interpret scenes along the lines of the Skagen Painters. They simply depict the views of the people and the countryside as he saw them. His paintings show he had the same respect for the land as the peasants themselves.